Min fina Tattoo!!

27/1-2012

Idag gjorde jag det..

Min allra första tatuering! 

Tack Dan på http://www.crossroadborlange.com/

Det kändes som en glödhet kniv som rörde vid min hud.
Jag hade föreställt mig extrem smärta men NEJ.. Irriterande känsla som brändes

Kram på er

Den 17/1-2012

Märklig känsla!!

Ibland sitter jag och bara förvånas över hur människor beter sig mot andra.
Idag har jag med omsorg valt mina vänner, inte mina bekanta men mina vänner som jag har nära mig.
Ibland har det tagit lite väl lång tid att komma fram till olika slutsatser. Jag har blivit sårad och ledsen över människors beteenden. Jag har "väntat" ut och trott att det blir bättre...
Märkligt att man inte sätter ner foten direkt i vissa fall.
Jag tänkte skriva om vissa saker som lämnat fula fotspår..

Jag började på en föräldragrupp med mitt första barn, där var det en mamma som jag kände att jag fick jätte bra kontakt med. Tiden gick och vi umgicks, våra barn fick utvecklas tillsammans. Hon berättade för mig om sin tid i skolan då hon blev mobbad och utstött. Hon berättade hur det hela fortsatte när hon kom in på högskolan, hur hennes närmsta vänner förrådde henne och stötte ut henne. Jag tycka synd om henne, det borde jag nog kanske inte gjort...
Desto mer hon öppnade sig för mig, desto mer kommentarer till både mig och min son kom.
Hennes dotter hade kolik och min son var en riktig sjusovare och livsnjutare.
En dag sitter vi och fikar i hennes trädgård. Och så säger hon så här
- Om du får barn igen så hoppas jag verkligen att du får ett barn med kolik, för du vet ju knappt hur det är att ha barn för att din son aldrig skriker.
Jag blev chockad och svarade henne
- Tror du att jag önskar dig en hemsk förlossning, där du inte vet i fall ditt barn överlever eller inte. och att du inte får träffa ditt barn på nästan 6 timmar? Det är klart att jag inte önskar dig det...
Hon svarar med att hon ber om ursäkt men att hon tycker att det känns så jobbigt att min son är så snäll och att hennes barn är så skrikig. Tiden går, jag tror att jag lägger det bakom mig, men hela tiden finns kommentaren där. Varje gång Min son gör framsteg så ser jag hur svartsjukan finns där. Men så dum som jag är säger jag inte så mycket mer utan jag börjar ta avstånd.
Idag Ångrar jag att jag inte sa det till henne. Hon går i sin ovisshet och tror att hon är lite bättre och förstår inte hur hennes kommentarer ständigt sårar och irriterar.. Jag slutade höra av mig, jag slutade finnas där.. allt bara för att jag vet att hon blivit mobbad och ville på något sätt inte såra hennes så som hon sårat mig. Konstigt eller hur!! Sedan så hände det ju självklart mer saker men det får bli osagt här..

Min ÄLSKADE Rasmus blir 1år!!

Den 9 januari 2011

Katastrofsäng stod det på sängen!?!

Jag såg det inte då men jag fick se det på fotografierna några veckor senare.
Johan fotade och fotade. Det var mindre kul då men idag är jag ÖVERLYCKLIG över hans beslutsamhet att ta kort mot min vilja. Värkarna kom var 10 min…

10 januari 2011
Rasmus hade fortfarande inte kommit, värkarna var fortfarande var 10-15min… 

11 januari 00:33

En blandning av ca 12 st läkare, barnmorskor, barnläkare, akutläkare, sjuksköteskor och människor som jag inte alls visste vad de gjorde där befann sig i samma rum som vi. Rasmus kommer till världen men försvinner lika fort som han kom.. barnläkaren tar honom och springer ut. Sjuksköterska tar med Johan OCH kameran. 

Mer än 5timmar senare får jag träffa mitt nya liv, vår son och min karl. Han som sitter där på fåtöljen och beundrar sin son. 

Mer än 5timmar senare får jag hålla min son för första gången. 

Vilken lycka, vilken glädje!

(Rasmus två timmar gammal, de har tagit bort masken så Johan kunde ta kort 

som vi kunde skicka till familj och vänner. Den andra bilden är han nästan 1 dag gammal.)

Det skulle ta ytligare 3 dagar tills vi fick ta med honom till vårt rum inne på bb. 

3 hela dagar fick han spendera i sin egna ensamma säng inne på neo avdelningen, med 100 % bevakning.

(Rasmus 3dagar gammal, i väntan på att bli utskriven från Neo-avdelningen)

Ett år har snart gått av en blandning av extrem lycka, glädje och skräck. 

Skräck att behöva lämna honom ensam igen. Tokigt men så sant!

Vår Rasmus, Min son, Min lycka, Mitt nya liv.

Rasmus äter mjölkfri våffeltårta på sin 1årsdag!!

Hurra hurra hurra

puss